Konsten att leva på andra…

”Det är inte lätt för människor med olika bakgrund
att leva ihop på samma yta. Speciellt inte i en värld där mänskliga relationer baserade på samexistens eller symbios inte håller och den ena gruppen knuffas in i ett parasitiskt förhållande till den andra. I en sådan värld, vem kan peka finger åt en kämpande familj, låst i sin kamp för överlevnad, och kalla dem parasiter? De var inte parasiter från början. De är våra grannar, vänner och kollegor som har knuffats till kanten av ett stup. Det är en beskrivning av vanliga människor som hamnar i ett oundvikligt tumult. En komedi utan clowner. En tragedi utan skurkar. En film som leder till våldsamt trassel och ett huvudstupa fall nerför trappan. Ni är alla inbjudna.” – Bong Joon-ho

Ett stort

GRATTIS

till Sydkoreansk film!

Konsten att förstå Sverige

Samlar-land. Jägare-land. Nomad-land. By-land.

Sverige

Rösen och minnesstenar skriver samhällets och byns gränser

Vårt behov att delta i ett nationellt narrativ är stort. Vi skall inte expandera eller missionera. Vi ska dela. Detta är den ursprungliga delningsekonomin, återbäringen i den kooperativa gemenskapen. I anden och i kroppen.

Inspirerat av:
-urinnevånarnas rätt att ge namn åt berg, floddalar och ängar.

– att livet levs någonstans mellan glödgad lava och släckt regn.


– att jorden är sfärisk och att vi människor har ett gemensamt ursprung.

I vårt gamla liv då världen sträckte ut sig platt och tedde sig tvådimensionell och där en kanske inte träffade mer än ett hundratal artfränder under ett liv kunde nog det överblickbara lokalsamhället kännas helt logiskt och naturligt. Ett faktum som var helt självklar och det uttrycktes med enkla rösen och andra rågångar. Det går bra att passera, men det är ett brott att riva dessa minnesstenar. Från dessa små byar via landskap, länder och kontinenter växte en världsbild fram som speglade de kartbilder människan kunde överblicka. Inte sällan var kartan normen och fundamentet. På denna skala från den sfärsikt, dröniskt överblickbara vyn, ner till det lilla lokala trälandet i små vretar och betesängar, ska vi försöka hitta en balanserad hemkänsla om vad som är mitt och vad som är ditt. Vad som är vårt land. Varje människa behöver ett land att lova trohet till, som en vill skydda och värna, som en kan förklara som heligt. Floder och berg är också andar och förfäder. Horisonten är den gräns kring vilket ditt medvetande kretsar. En gräns som jag intuitivt delar med mina närmaste. Vi är i varandras värld och delar den hur självklart som helst.

Utvandringen från Nås till det heliga landet i öster kan kanske förklaras med just detta behov. Missväxt, otillbörliga centrala maktanspråk och inskränkningar i rörelsefrihet leder till migration.

Hur långt ska vi inskränka på bruket av allmänningen, vårt gemensamma arv?

Ingen ska heller vara slav eller herre. Att erkänna att detta system fortfarande råder är det enda sättet att utplåna dessa skillnader. Alla som föds har rätt till ett liv i frihet. Men den är aldrig större än det finns plats för grannens lika stora frihet. I den bästa världen finns detta paradis.

Människan har med sin tanke brutit sig fram och hoppats på en bättre vy. Ett ännu bättre liv. Den förmodligen eviga kampen mellan natur och kultur. Faktum är att de inte står emot varandra. De är i varandra som yin och yang. Det är bara i det mörkaste inferno som det råder en diabolisk och söndrande världsordning.

Om vi lever i samexistens kommer vi i stället att leva i en helig upplyst och symbolisk värld. En värld där empatin växer.

Kvinna står inte mot man, man står inte mot kvinna. Kvinna står inte mot kvinna. Man står inte mot man. I en helig värld lever alla. I en modern värld delar vi på kollekten, offergåvorna, så att alla lever bra. Det är fogdens och ålderkvinnans jobb att vaka över detta till allas fromma. Livsvariationerna hyllas i danser och rytmisk empati. Berg, ängar och floder skyddas som likvärdiga med förlevande som vårdas för att de skänker liv till de nulevande.

Så skapar och underhåller vi vårt gemensamma och heliga land. Detta land som i sin tur gränsar till ett annat heligt land.

”gnothi seauton” – Känn dig själv

Res med respekt.

Känn dig själv

Konsten att förstå våra masker

I det sociala livet klarar vi oss inte utan att iklä oss en roll och att ta på en mask. Vår persona.

Det gäller att träna så att det går fort. Vi har ju faktiskt flera olika som vi bär på.

Att visa sin egen sköra personlighet är ett allt för riskfyllt projekt.

Nicki Ledermann said, ”It took an average of 15-20 minutes to apply the makeup. Partly because it was hard for Joaquin to sit still.

Phoenix’s restlessness earns him the title of fastest Joker transformation with Heath Ledger’s time on the makeup chair at an hour maximum, Ledger’s makeup artist John Caligone Jr. said in an interview back in 2016. Jared Leto’s at a lengthy three hours. By Alessandro Bertolazzi.

Joker told us. It take just a second to make my masque! 🤡

Konsten att minnas en webbsida designad för stor skärm

Mobilens lilla skärm har begränsat formgivningen. Som om det bara fanns innehåll.

Content is King? Både mediet och formen bär på så mycket innehåll.

Jag saknar flash och de tidiga kreativa webbsidorna!

Förstärkt verklighet med spel och Pokémon Go kan inte uppväga det!

Här kan du se sidan i din mobil nu >>>>

Tankesmedjan Ellips 2011

En metaglobal fronesissmedja* om…

…drömmar och attraktioner som kanske är språkliga möjligheter eller återvändsgränder

Ögat vill till himlen

Händerna vill begripa jorden

Kroppen vill dansa och röra sig kring sin axel

Smedjan är helt öppen och fri, endast bunden till tyngdlagen.

* Begreppet ”fronesis” kommer från det antika Grekland och avser en praktisk form av kunskap. Aristoteles skilde mellan den tekniska kunskapsformen ”techne”, som var instrumentell, den logiska kunskapsformen ”episteme”, som var skild från handlingen, och klokhetens och eftertankens dygd fronesis, som var motiverad utifrån sig själv.

Ögat söker ljus

Ögat vill till himlen

  • TV-och dataskärmens blåaktiga sken liknar på ett häpnadsväckande sätt månens kalla och drömska sken.
  • I reklam kan vi ofta se exempel på hur vi träffas av en gnistrande ljustråle från ett varumärke eller en produkt.
  • I kyrkan kan vi se hur Eva i den kristna traditionen uppfylls av den gudomliga ljusstrålen.
  • Reflexmässigt dras ögat till ljuset och vi måste t ex träna oss i att hålla blicken borta från den mötande bilistens ljus vid mörkerkörning!
  • Ljus är ju synonymt med färg. Färger är signaler på slagfältet för vänner och fiender. Röd och blå!

Perspektiv och 3D

Händerna vill begripa jorden

  • Även den mest astronomiska tanken faller till slut ned.
  • Mycket ansträngningar görs för att vi skall få uppleva en virtuell 3dim-känsla. Filmer som Avatar, Pina och Inception.
  • Vardagsfotografiet, med enkla perspektiv-och djupledsintryck, motverkar en nyanserad bildspråksutveckling.
  • Alla berättelser måste äga rum i ett rum!!! Kammarspel.
  • Utvecklingen av djupseendet var nödvändig för kunna gripa grenar med precision i trädtillvaron.
  • Vår rumskänsla och spatiala förmåga var med säkerhet en nödvändighet för utvecklandet av ett mer abstrakt och komplext symbolspråk.

Rörelse är tid

Kroppen vill dansa och röra sig kring sin axel

  • Jag HAR inte tid! Går det äga tid?
  • Sekventiellt berättande är helt beroende av rytm och tematiska upprepningar.
  • Musik, film och text är helt beroende av rörelsen. Både som mekanisk konstruktion och av ögonens och kroppens spontana aktivitet att återspegla densamma
  • Animationen och den illusoriska upplevelsen av rörelse, liknar i många avseenden en beröring av huden. En smekning.
  • Tiden som sekventiell konstruktion är en förutsättning för all modern kommunikation! Ett paket i taget!

Konsten att bygga luftslott eller koja

https://www.oppetarkiv.se/video/19380047/mullvaden-inifran

Arkitekten är död … leve de boende

Tomhet kännetecknar ofta japansk estetik och formgivning. Det ger brukarna mer utrymme att leva det egna livet.

Med givna byggelement och byggnormer skapas hus med ett arv av material och annat byggods. De maskiner och verktyg som används har arkitekten sällan någon koll på.

Arkitekten må vara en duktig collagemakare eller assemblagekonstnär, men någon genuin kreatör är hen inte!

Att i vår tid ge så mycket namn till en frontfigur i skapandet av ett byggnadsverk är mer ett tecken på en människosyn och lägger dimridåer för en analys av den konservativa och förblindande samhällssyn som faktiskt råder.

Tänk att vi låter staden och vår urbana miljö växa fram i simpla tävlingar som ger vinsten till olika särintressen! Va?

Jag brukar tänka tillbaka på min barndom och återkalla stunder då jag var med och byggde kojor. Ibland gjorde jag det ensam. Ibland var det hela horder av barn, i givna hierarkier, som deltog i byggandet. Visionen hur det skulle byggas fanns kollektivt och växte organiskt fram med platsen och tillgången till material som huvudsaklig formgivare. Verktygen var naturligtvis också mycket viktiga. Det var speciellt värdefullt att ha spik och snöre i fickan. Allra mest värdefullt var att ha en hammare. Någon hade ibland lånat den från sin pappas verktygslåda. I mitt fall så hände det att jag hade en i bältet som ett resultat av en tillfällig stöld.

Citat, hämtat från Intervjun av Dag Hammarstöld.