Det går som en löpeld

Klargörande och retoriska bilder skymmer ibland sikten!

Vissa bilder sprids med ljusets hastighet.
Tänk på att livet är inte enkelt sekventiellt.
Det är komplext.
Det mesta sker i flera dimensioner.

Enkla problem kan ha enkla lösningar.
Men de flesta svårigheter är oftast ett resultat av ett nätverk av orsaker.
Håll flera tankar levande samtidigt.
Lägg inte på mer ved på brasan. Vi funderar åtminstone först…är det vård eller skrämselkase?

Farväl till orden

Så här börjar den….

Lägg genast ifrån dig den här texten. Den är lång och tar minst en vecka att läsa, även för en van läsare. Slutet är ingen överraskning, men själva textens idé är ju att driva läsaren i en riktning, för att vilja uppleva slutet. Vissa texter går ju att läsa i vilken ordning som helst. Jo. Det kan ju vara en antologi eller en diktsamling eller en vetenskaplig rapport. Men hur vi än vrider på formen så är den som en likström. Den färdas i en riktning och det flödar på mot en poäng eller slutsats. En insikt. Jag varnar. Det finns risk för en kognitiv manipulation. Jag driver inte planlöst med dej som läsare, men se upp! Det är en dissektion, med vass skalpell. En studie i illusionen av närvaro. Visst känns det som jag talar till dej? Visst gör det det?

Hon låg länge den morgonen. Kom inte upp ur sängen. Jo, ur sängen hade gått bra, men nu ligger hon i soffan efter en enkel frukost med te och en rostad brödskiva. Minst en timme hade gått och glasögonen hade glidit henne ur händerna. Boken låg märkligt kvar över vänsterhanden, men hade hasat ner och fastnat strax innan soffkanten. En vikt filt hade fångat fallet och därigenom fått boken att landa ljudlöst och lämnat henne kvar i sovande tillstånd. Någon dröm sågs inte till.

Läsningen hade pågått till långt in på natten och orden fängslade henne i en önskan att de aldrig skulle ta slut. Som om någon hade gett henne livet och att det nu bara var att delta med fullständig tillit och glädje. Det var så välformulerat. Gåtfullheten vi upplever i att fånga nuet fick form och det kändes nästan som en fjäderlätt ryggsäck att bära i vardagen. Aldrig mer skulle hon behöva känna den där bottenlösa och mörka oron som gav dagen ett monotont biljud och som la sordin på solens sakta och ljusa skuggresa över tapeten i vardagsrummet. Äntligen skulle resan kännas bekväm och kanske skulle krampen lätta så att hon åtminstone kunde gå kortare promenader runt kvarteret och dessutom handla sin egen mat.

Hoppas du har lagt ifrån dig de här orden nu. Att du klätt dig fint och tagit på dig favoritskorna och lämnat dörren låst med nycklarna i axelväskan. Nu har jag inte mer att ge dig. Tack för att du följer med på den här livsresan. Utan dig är ju inte texten någonting! Tack.

Idag skulle hon gå till polisen. Passet hade gått ut och hon skulle snart åka iväg på en resa till Filadela. En liten stad på västkusten med sol och värme nästan året runt. Resan skulle ta lång tid så på vägen hem efter polisbesöket skulle hon inhandla två par stödstrumpor. Helst randiga om det fanns. Apoteket låg utefter en liten omväg hem, men det gjorde ingenting. Solen sken. En frisk vind gav ett litet sus i motströmmen.

Vad ska jag ha till middag idag? Hon kunde inte komma på något gott nog. Vad är jag sugen på?

Tänk att jag blev bjuden på den här resan. Kostar mig ingenting. Lite nya kläder och kanske en ny resväska. Det vill jag ju ändå ha. Några nya skor och en solhatt. Så kul det kommer att bli. Flygresan skulle ta minst 9 timmar.

Vi var gamla vänner. Ja så gamla att jag inte minns något liv utan henne. De sista åren hade vi inte träffats. Inte ens skickat nått mejl eller hörts av på mobilen. Hon fanns där ändå. Kan jag verkligen ta emot den här resan? Lite fundersam. Är det ok att ta emot så mycket i gåva. Vad kan jag ge igen? Jag har ingenting. Inget som är värt så mycket i alla fall.

Solen hade gått i moln och trapphuset ekade tomt. En doft av vax och skurmedel la sig i näsborrarna och drog dem samman i en kvävd nysning. Vitlöksmarinerade musslor. Ja det skulle det bli. Hon kokar någon deciliter basmatiris till och vänder ner några stavskurna morötter i en vinägrett med balsamico och ett uns honung. Det var länge sedan jag var så glad. Hon hade flera kapitel kvar i boken. Passfotot liknade inte henne. Men det var ju intygat och hon fick erkänna att hon ibland kunde se ut så där på bild. Ögonen kändes trötta och läpparna syntes nästan inte. Ett tunt streck, nästan som en misslyckad häftklammer hade pressat sig in mellan dem. Spelar roll? Skönt att det var gjort.

Hon satte sig ner i soffan. Ställde kaffekoppen på en liten perstorpsbricka och tog ett tumgrepp runt bokryggen. Bokmärket, ett litet hårspänne måste ha ramlat ur, men hon hittar snart stället där hon tonat bort från orden i morse.

Du skulle ju inte komma tillbaka till mig. Jag har skrivit färdigt nu och jag har sagt det jag har att säga. Förresten säger jag ingenting. Du ser ju bara tecken och du skapar ju själv ljuden och bilderna när du låter ögonen hoppa över raderna. Jo, jag vet att det är många sidor kvar. Du måste tro mig. Du behöver verkligen inte ta dig igenom ända till sista sidan. Hoppa lite vet ja. Bläddra framåt. Läs om lite i början! Visst jag har vävt in en del dolda budskap och till och med en kod som går att tyda. Boktiteln kommer att ge dig en helt ny bild och många frågetecken kommer att redas ut. Det är ingen deckare. Jag har inte skrivit en rebus. I själva verket är du ju medskapare till minst hälften av innehållet. Förmodligen mer. Men du. Lägg ifrån dig boken nu. Det är helt ok om du slår på TV:n eller plockar med din mobil. Du kanske ska göra en uppdatering och lägga ut bilden på musslorna som du tog förut.

Hon sov strax. Benen uppdragna med knäna i midjehöjd. Solen hade åter tittat fram och gav en långsam skuggfärd bortom ögonlocken, oåtkomligt blekte den tapeten och orkidén tycktes röra sig ur sin kruka.

Boken låg på bordet med ryggen upp och en sida hade lyckats vika sig. Ett leende låg formulerat på sidan mittemot och nu vände sig alla orden hem. Sov gott! Vi hörs nog inte mer. Hejdå min vän…Sov gott.

Några kända konstnärer

Självporträtt, inspirerat av nedanstående konstnärer.

Robert Delaunay

Natalja Gontjarova

Bildresultat för Natalja Gontjarova

Hilma af Klint

Bildresultat för hilma af klint självporträtt

Vasilij Kandinskij

Paul Klee 

Alla bilder är abstraktioner. Summan av Tecken och Spår som går att översätta till en intention.
Det finns rytm och vågrörelser. Ljus och gestalter.
Två sätt. Addera eller subtrahera. Pigment eller Rista. Kombinera!